jag och mitt livs kärlek var in till Uppsala och kollade på bio igår, resident evil after life. Helt okej film, men jag säger ju inte direkt WOW.

när vi kommer in i salongen är det tomt, så vi var verkligen jätte först. och det va ganska skönt, med tanke på vad jag nu ska tala om för er.

jag stänger av ljudet på min mobil, tänkte att det är ju ändå ingen som ringer, men lika bra ifall att liksom. självklart så ringer ju min mobil, men filmen hade inte börjat, och vi va ju som sagt helt ensamma i hela salongen. det är min mamma som frågar vad vi gör och säger att hon har någonting att berätta, men att vi kan ta det senare. men när hon säger så, blir ju jag jätte nyfiken och ville ju veta. det jobbiga var, att det inte var någonting positivt hon ville tala om för mig. det är så att mammas hund, Jojo, hade blivit tjock tyckte mamma. och hon trodde hon va med valpar, så dom åkte in till vetrinären och tog ett ultraljud. tyvärr hade min mamma fel, det låg inga valpar i hennes mage. utan istället va hennes lever uppsvullen och hon va vätskefylld. dom säger att dom kan öppna upp henne och kolla om det finns någonting att göra. mamma säger ju såklart att det får kosta vad det kosta vill, hon tar chansen. men tydligen så ser dom att det är någonting med Jojos lungor också. så ända altenativet var att ta bort henne. det fanns ingenting att göra. hon somnade in i mammas famn, det tog "bara" 5 min, ungefär. sen var hon borta.

jag grät inne i bio salongen, viste inte vart jag skulle ta vägen. när filmen sen började blev det lite bättre, fick någonting annat att tänka på. men när vi väl satt på bussen påväg hem igen, brast det för mig. då kom tårarna på riktigt. älsklingen min satt och höll om mig och bara lyssnade på allt jag ville få ur mig. han är guld värd!

pratade med mamma idag i tel och då vart det jobbigt igen. tanken att Jojo aldrig mer kommer komma och hälsa när jag kommer och hälsar på, aldrig mera va så där "jobbig" och sitta vid fötterna och bara vilja att man klappar henne hela tiden. Hon fick aldrig nog. fick aldrig nog av all kärlek som hon fick. sen att veta att detta tar på min mamma jätte mycket är extremt jobbigt. hatar att veta att mamma mår dåligt. det gör ont i hjärtat. men som hon sagt, det blir lättare och lättare för varje dag. och det vet jag med, men i början är det extra jobbigt.

bara tanken av henne, min mamma och allt. gör bara ONT och jag kan inte sluta gråta. det gör ont i hela min kropp och själ!

Hon är och kommer alltid att vara älskad! Hon kommer alltid finnas i våra hjärtan! Hon kommer aldrig att blir glömd! VI SAKNAR HENNE!