det har varit en lång dag idag, men nu är allt över och jag mår bättre.

åkte till jobbet med 9 bussen, kände att det började göra lite ont på vänster sida i magen. men försökte att inte tänka så mycket på det, eftersom jag tidigare haft ont. Men när jag kommer till jobbet och suttit där en stund så blir det bara värre. Jag kan inte hålla tårarna borta. Så jag springer in på toaletten och gråter och så ringer jag mamma. Men hon kan ju såklart inte göra nåt, det vet jag väl, men jag vill ju iaf ringa henne. Iaf, jag ringer sedan min barnmorska och efter mycket frågor och fram och tillbaka, så säger hon till mig att ringa förlossningen. Vi ska ju egentligen föda på BB-Sthlm, men eftersom jag va i Uppsala så fick jag ringa akis. Det va inga problem, jag fick gå dit. Så jag säger till jobbet att jag ska åka till sjukhuset, och min "chef" fattade och sa att det va ingen fara. När jag väl kommer till akis så sätter dom på mig en sådan där grej som lyssnar på hjärtljuden och en grej som kollar om jag har värkar. (vet ärligt inte vad det heter :p haha) Bebis hjärta slog på som bara den, helt okej. och inga värkar vare som kom, så det va skönt. Jag fick lämna ett urinprov och så tog dom blodtrycket på mig. Allt va helt normalt. Så fick jag sitta ute i vänterummet i ca en timme på en läkare, det va lunch därför den långa vänte tiden. När jag väl får träffa henne så frågar hon mig först en massa frågor och sedan får jag lägga mig ner på en säng och så börjar hon trycka lite, jag känner på vänster sida att det gör ont när hon trycker, så jag säger det. När hon sedan kollar med ultraljuds apparaten så ser hon att bebis rör sig och det är fina hjärtrytmer och allt sådandär :) men hon ser också en mörk"fläck", och den såg jag också. Så hon frågar om jag är öm på det stället, jag svara nej, för jag tycker inte att det känns ömt. Men ju mer hon trycker och känner så tycker jag att det gör ondare. Först blev jag jätte rädd, trodde det skulle vara någonting läskigt. Men så säger hon att det är en muskelknuta i livmoderväggen. Alltså en myom. Inte alls farlig. Jag har troligtvis haft den innan jag äns blev gravid och när jag nu blev det så har den växt till sig och kan då göra ont. Den va 5x3 cm, så ganska stor ändå. Men som sagt, ingenting att vara rädd för. Det låter läskigare än vad det är. Dock sa hon att om jag får feber och det börjar göra ännu ondare, så skulle jag komma tillbaka. Annars vare bara att ta en alvedon och ta det lugnt. Så det va jätte skönt. Nu kan jag äntligen andas ut. =)

Så jag ska nu bara ta det lugnt, kolla lite desperate housewives och gå och lägga mig tidigt idag tänkte jag. SKÖNT!